ശ്രാന്തമംബരം
നിദാഘോഷ്മള സ്വപ്നാക്രാന്തം
താന്തമാരബ്ധക്ലേശ രോമന്ഥം
മമ സ്വാന്തം
ശ്രാന്തമംബരം
ദ്രുപ്തസാഗര ഭവദ്രൂപ ദർശനാൽ
അർദ്ധ സുപ്തമെൻ ആത്മാ-
വന്തർലോചനം തുറക്കുന്നു
നീ അപാരതയുടെ നീലഗംഭീരോദാരച്ഛായ
നിൻ ആശ്ലേഷത്താൽ എൻ മനം ജൃംഭിക്കുന്നു
ശ്രാന്തമംബരം
ക്ഷുദ്രമാമെൻ കർണ്ണത്താൽ കേൾക്കുവാനാകാത്തൊരു
ഭദ്രനിത്യതയുടെ മോഹനഗാനാലാപാൽ
ഉദ്രസംഫണല്ലോല കല്ലോലജാലം പൊക്കി
രൗദ്രഭംഗിയിലാടി നിന്നിടും ഭുജംഗമേ
വാനം തൻ വിശാലമാം ശ്യാമവക്ഷസ്സിൽ കൊത്തേ-
റ്റാനന്ദമൂർച്ഛാധീനം അങ്ങനെ നിലകൊൾവൂ
തത്തുകെൻ ആത്മാവിങ്കൽ
കൊത്തുകെൻ ഹൃദന്തത്തിൽ
ഉത്തുംഗ ഫണാഗ്രത്തിലെന്നെയും
വഹിച്ചാലും!....
śrāndamaṁbaraṁ
nidāghoṣmaḽa svapnākrāndaṁ
tāndamārabdhakleśa romandhaṁ
mama svāndaṁ
śrāndamaṁbaraṁ
druptasāgara bhavadrūba darśanāl
arddha suptamĕn ātmā-
vandarlosanaṁ tuṟakkunnu
nī abāradayuḍĕ nīlagaṁbhīrodāracchāya
nin āśleṣattāl ĕn manaṁ jṛṁbhikkunnu
śrāndamaṁbaraṁ
kṣudramāmĕn karṇṇattāl keḽkkuvānāgāttŏru
bhadranityadayuḍĕ mohanagānālābāl
udrasaṁphaṇallola kallolajālaṁ pŏkki
raudrabhaṁgiyilāḍi ninniḍuṁ bhujaṁgame
vānaṁ tan viśālamāṁ śyāmavakṣassil kŏtte-
ṭrānandamūrschādhīnaṁ aṅṅanĕ nilagŏḽvū
tattugĕn ātmāviṅgal
kŏttugĕn hṛdandattil
uttuṁga phaṇāgrattilĕnnĕyuṁ
vahiccāluṁ!....